Löpning

 Nu är jag hemkommen från skogen och 7 km löpning som gick alldeles förträffligt! Jag hade tänkt ta det lite lugnt eftersom jag precis blivit frisk från förkylningen, men det gick inte. Det sprätte i benen och det gick snabbare än vad jag tänkt (och trott att jag skulle orka). Tiden stannade på 43:43 som ni kan se nedan och det är en tid om jag är väldigt nöjd med.

Notera gärna att jag hade 95 i puls. Lite märkligt eftersom jag inte använde pulsbältet.

Mitt absoluta personbästa ligger på 41:46 men då hade jag ordentlig draghjälp av Corres systers man (Johan) som var med ute. Han sprang dessutom tillbaka och lämnade jackan efter någon kilometer och sedan ikapp, och om, oss utan problem. Då bestämde jag mig för att inte släppa honom ur sikte. Det gjorde jag inte heller och jag lyckades till och med komma ifatt honom. Då hade jag uppbådat ALLA mina krafter och om det inte vore för min järnvilja när jag väl bestämt mig för något hade jag nog trillat ihop till en liten flämtande hög så fort jag kom upp jämsides med honom. När vi väl kom in i mål var jag så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen eller om jag skulle andas in eller ut först, sitta eller stå, spy eller inte. Jag har nog aldrig vart så totalt slutkörd som den gången, det tog flera minuter av intensivt flåsande innan jag ens kunde prata. Men jäklar vad nöjd jag var när jag väl insåg hur bra det gått. Johan, han gick runt lite, sträckte på nacken och axlarna, tog några djupa andetag och sen var det bra med det. Själv satt jag på en stubbe, halvdöd, och var hyfsat imponerad (av mig själv till viss del, men nog mest av honom). Snacka om kondis!

Nåja…det är 2 minuter som ska bort innan jag är där igen men med lite (läs: mycket) god vilja, många rundor och bestämdhet ska jag nog lyckas så småningom. Nu ska jag däremot äta en bit morotskaka och sen sätta fröer till mina sockerärtor.

Trevlig lördag!