Trädgårdsplanering och diskussioner

Jag och Martin har fortfarande enad front i kriget mot mördarsniglarna men när det gäller den övriga trädgården börjar vi nog mer och mer föra krig mot varandra.

Jag älskar trädgårdar som är lite mer arbetade och planerade. Där man inte har slutat inreda bara för man kommer utanför huset utan där man lägger ner tid på att få även trädgården att vara mysig och fin. Jag gillar kompakta trädgårdar där man utnyttjar mycket av ytan till trädäck, stenläggningar, rabatter, fontäner, spabad och allt vad man nu kan tänkas vilja knö in. Vi lägger ju så mycket tid och pengar på inomhusmiljön med fina golv, möbler, mattor, lampor, plädar, ljuslyktor och annan dekoration så varför slutar man inreda när man kommer utanför dörren? Kort sagt så gillar jag välplanerade, fyllda trädgårdar med intressanta lösningar och olika material. Som de här:

Allt som finns där har det funnits en tanke bakom. Jag älskar dem bägge två,
speciellt de olika materialen och mönsterna med/i golven.

Eller den här:

Minus det rosa och lekplatsen, men ni förstår principen.

Det jag då inte gillar är tråkiga, ointressanta trädgårdar som man kan överblicka på 2 sekunder eftersom de i princip bara har en beståndsdel: gräs. Som den här. Ett praktexempel på en skittråkig trädgård enligt mig.

Det är här våra meningsskiljaktigheter kommer in. Jag vill utnyttja vår trädgård på ett annat sätt än hur den utnyttjas idag (det vill säga, inte mycket). Vi sitter på terrassen, tar ett dopp i poolen och drar fram grillen lite då och då men inte mer än så. Jag vill ha ett snyggt uppbyggt, inramat grönsaksland, ett trädäck i etapper på avsatserna, mycket punktbelysning (och då såklart även något snyggt att belysa), ett litet utekök och kanske en pergola. Jag vill binda ihop och dela av det hela snyggt med stenlagda gångar och  stora växter i krukor. Martin går upp i falsett när jag delar med mig av mina planer och förslag. Hur kan jag ens tänka tanken på att göra något som innebär att vi får offra GRÄSMATTA?!?! Jag ville göra om en av rabatterna, byta ut de trista buskarna, singla, belysa och ge hela rabatten en S-form istället för vanlig rak kant. Martin ville också bli av med rabatten. Han tyckte att vi skulle så gräs där istället. Suck.

Jag vet inte vad han ska med allt gräs till. Han spelar inte fotboll på det, det är ingen fairway och han rullar inte runt på den som en hund. Jag förstår inte varför man vill ha 350 m2 gräs till absolut ingen nytta. Men jag har inte gett upp hoppet om mina planer än...grönsakslandet är redan färdigplanerat och kommer att anläggas i höst när innehållet i mina tillfälliga pallkragar är skördat. Det andra kommer nog så småningom.

Baby steps, my friends, baby steps... Och med de visa orden avslutar jag mitt mycket konspiratoriska inlägg (som kommer att få Martin att börja yla om mobbning och påhopp. Igen.)

Hörs imorgon. :)

Vardag

Då var semestern slut för den här gången och jag är tillbaka på jobb. Igår förberedde jag genom att göra matlådor (lasagnen) och städa garderoben. Jag rensade, sorterade och hängde fram veckans kläder. Ett tag såg det ut som kriget med klädhögar överallt och jag undrade om jag någonsin skulle blir klar men det blev jag såklart. Ett par kassar med grejor rensades ut och de hamnar hos Lions. Lika bra att någon annan kan få nytta av dem som att kasta dem. Allt jag skänker dit är fortfarande i fint skick. Jag passade även på att plocka ut kläderna och vika om dem, då hittar man alltid plagg man hade glömt bort också bli högarna snygga igen.



Bild från när krigsslutet närmar sig och man snart kan ana en viss ordning.

Veckan är förberedd. Nya favoritväskan får hänga med hela veckan.
Om det inte blir varmt och soligt som utlovat är jag risigt på det för jag
 har räknat med kjolar och kortärmat flera dagar.. :-p

Kan förresten också meddela att vägen Martin valde igår vid Nimis, den som gick till fyren och inte till Nimis, var 9 km lång. Och han tyckte att det bara vara att traska vidare. Jag är glad att jag frågade danskarna. Väldigt glad.

Nimis

Igår var vi på Kullaberg och spanade in Nimis, Lars Vilks konstverk. Jag tror att alla vet vad det är men för säkerhets skull så är det stora "byggnader" byggda av drivved och pinnar. Dessa "byggnader" står på stranden vid Kullaberg. Det finns mer info här om Kullaberg och här om Nimis.

Vi började i Mölle med räkmacka nere vid hamnen innan vi körde vidare mot Kullaberg. Vi visste att det skulle vara lite skogigt och backigt så vi hade bra kläder och skor på oss. Tur var det för Martin Stigfinnaren Larsson ledde oss lite fel. Efter en bra stunds vandrande började jag känna att det gick på fel håll. Vi skulle ju ner mot stranden men istället gick vi längs med den (fast högt uppe på kullen). Nejdå vi var på rätt håll, det vara bara att gå. Efter ytterligare en bra bit stoppade jag igen. Vi måste vara på fel håll. Det kom ett par danskar bakom oss så jag frågade om de visste var de var på väg. De var inte helt säkra men de trodde att de gick mot fyren. "Tack så mycket" svarade jag också fick vi vända om och hitta en egen väg ner mot stranden. En väldigt brant, stenig väg med nedfallna träd att klättra över, absolut ingen "gjord" stig. Martin Stigfinnaren Larsson var väldigt nöjd och kände sig lite som Bear Grylls när han fick klättra över stenar och träd. Jag? Not so much. Men vi kom fram.

Det var brant. Riktigt brant...

...men väldigt fin utsikt på vägen.

Stigfinnaren leder oss.

Framme

Efter att vi klättrat runt på Nimis, fotat, haft vätskepaus och lapat lite sol begav vi oss så sakta uppåt. På vägen upp genom Nimis igen stötte vi på konstnären själv som stod och spikade brädor. När jag frågade om jag fick ta en bild posade han t.o.m med hammaren i högsta hugg. :-D

 

Lite bilder inifrån.

 

 

Också en selfie som får avsluta dagens inlägg.

Nu ska jag göra en stor lasagne och frysa in. Bra att ha när matlagningsorken tryter en vardag. Ha en skön söndag.

Rapport

En snabb rapport angående kriget mot mördarsniglarna...
Igår kväll, efter att det blivit mörkt, gick Martin på jakt. Han slaktade 61 mördarsniglar. 61!!! Idag följde jag med. Jag tycker att de är fruktansvärt äckliga så jag stod för ljuset och finkammade gräsmattan och rabattkanterna med ficklampan medan Martin gick hack i häl. Ungefär var 10:e sekund vrålade jag "SNIGEL" och Martin kom med hink och kniv och såg till så att de hamnade ( i halvor) i hinken. Jakten tog slut vid 63 idag, det blir 124 sniglar på två kvällar. Det är helt galet. Och då tar ändå fällorna en hög varje natt.

Detta blir ett bildlöst inlägg för, tro mig, ni vill INTE se en hink full med sniglar i bitar. Det är så sjukt äckligt.

Nästa inlägg blir trevligare, jag lovar. :)