Sie wollen in Schweden jagen, ja?

Nu är jag inne på min andra jobbvecka. Jag har kommit in i rutinerna och avverkar ärenden på löpande band. Problemet är bara att det ramlar in fler ärende än vad jag hinner ta hand om. Det jag pysslar med just nu är införselärenden, alltså folk som vill föra in vapen i Sverige under en begränsad tid, dvs för jakt.

En rolig sak som hände idag (inte för mig dock, mer för mina kollegor som kunde sitta bakom sina skärmar och tjuvlyssna och fnissa) var att jag fick användning för min tyska. Jag vet inte vem som blev mest förskräckt, jag som insåg att jag helt plötsligt skulle bli tvungen att prata tyska, som jag inte gjort sedan gymnasiet, eller den stackars tysken som blev tvungen att
1) lyssna på mig
2) försöka förstå vad jag menade

Wemmi * hade börjat gråta om han hört mina katastrofala böjningar av verben, mina felanvändningar av "der", "die" och "das" och att jag dessutom blev så nervös att jag kallade Herr Stuck för "du", vilket är lite av ett etikettsbrott i tyskan. Äldre männikor och människor man inte känner ska man helst nia. Herr Stuck råkade ju dessutom vara både gammal och okänd för mig.
Well, well jag fick efter många om och men sagt vad jag ville och förhoppningsvis slipper jag göra om det.

*Ett litet internt "skämt"... jag och några kompisar på gymnasiet hade en tysklärare som hette Wemmenhed i eftrenamn. Denna vuxna, skäggiga, för att inte nämna helgalna, man refererade alltid till sig själv i tredje person under namnet "Wemmi". Det var och är lite, vad ska vi kalla det? Udda.

Bild från wikipedia

Bild från Svenska Jägarförbundet