Skördetider

Det är precis vad det börjar bli här hemma. Det dignar av vax- och brytbönor (tyvärr inte lika mycket sockerärtor) och squashen är enorm, verkligen enorm! Det hänger fina klasar med tomater, som än så länge är gröna men den röda färgen kommer väl så småningom. Plantorna är också fortfarande fulla av gula små blommor och nästan varje dag kan man se att det börjar bildas nya små tomater. Örterna är stora och fina och det är bara att gå ut och plocka till matlagningen, samma med spenaten som frodas men snart börjar gå i blom. Det är inte dags att ta rödbetorna än men man kan börja ana att de kommer att bli fina.

Lite av det klara åt vi av i onsdags. Squashen hamnade på grillen och lite vax- och brytbönor skars ner i en kall potatissallad med cremé fraiche och purjolök. Till det åt vi en ört och vitlöksmarinerad fläskytterfilé och en klick av den obligatoriska bearnaisen. Gott.

Till nästa år kommer det att bli ännu bättre eftersom jag då förhoppningsvis kommer att ha ett mer anpassat och lite större köksland. Pallkragar i all ära men jag hoppas på lite mer estetiska odlingsbänkar med bättre höjd så att dessa förbannade sniglar inte kommer åt mina grönsaker.

Tivoli

För ett tag sedan frågade Lisa och Kim om vi ville hänga med en sväng till Tivoli. Jag gillar karuseller. Ju mer fart, snurr, gung, backar och upp och ner desto bättre. Tyvärr innebär det också att jag blivit ganska luttrad. Det ska mycket till innan jag tycker att en karusell är riktigt häftig och därför var jag lite tveksam. Det var visserligen ett tag sedan jag var på Tivoli så det kunde ju ha kommit några riktigt häftiga nyheter sen sist. Martin tyckte att jag var en tråkmåns som tvekade så vi bestämde oss för att följa med.
Vädret var strålande fint hela dagen, utom i ungefär 3 minuter då det fullkomligt vräkte ner regn. Stod vi då och skulade någonstans tro? Nej. Precis under de tre minuterna som himlen var öppen satt vi i en bergochdalbana. Det började regna just som vi spänt fast oss och slutade precis när vi klev av, dyngsura. Jag var dock kittad och smet in på toaletten för att byta mina genomblöta shorts mot ett par torra brallor. Gissa om jag var nöjd. De andra torkade dock ganska snabbt eftersom det var sol och varmt ganska exakt varenda minut efter den häftiga skuren.

Eftersom Martin antytt att jag var en tråkmåns förväntade jag mig att han skulle vara fart och fläkt hela dagen. Riktigt så var det inte. Efter två karuseller satte han och Kim sig för att dricka öl medans jag och Lisa passade på att prova Demonen (med lite loopar) och Monsunen (typ en flygande matta fast man sitter under mattan, finfint kill i magen). Efter lite fler karuseller och god, men stark, mat i magen från Wagamama var jag redo att ta mig an det lite häftigare men då blev det stopp. Martin tyckte att varenda karusell gick för högt, för mycket upp och ner, för fort eller hade för mycket snurr. Vem var tråkmånsen? Jag och Lisa lyckades få upp dem i Demonen och jag fick (efter mycket tjat) upp Lisa i Gyllene Tornet (nedsläppet) men sen var det absolut broms. Jag gjorde mitt bästa men ingen ville under några som helst omständigheter göra mig sällskap i Vertigo. Vertigo går inte att beskriva, se video här (spola fram till hälften ungefär, det är då det händer lite). Med 17 stycken 360 graders rotationer per minut, 40 meters höjd och 5,2 G var den en riktig fullträff enligt mig. Mitt sällskap idiotförklarade mig och undrade om jag hade dödslängtan.

Det var en riktigt härlig dag med trevlig sällskap, god mat och roliga karuseller. Jag hävdar fortfarande att de andra tre missade dagens höjdpunkt i Vertigo men jag är rätt säker på att de inte håller med.