Fredagen den 13:e

Jag är inte skrockfull eller särskilt nervös av mig. Det som händer händer och jag tror att veckodagar och datum, planetranas bana, felplacerade stegar och nycklar, svarta kisar och annat flumflum har lika mycket betydelse för vad som händer och sker som vad jag har för färg på strumporna. Alltså nada. Men idag börjar jag nästan undra.

Jag kom till jobb 06:50. Det första jobbrelaterade jag gjorde skedde 11:05. Det berodde inte på att jag jobbar statligt (inte bara i alla fall :-p). Datorn började att jävlas med mig genom att göra alla ikoner till Internet Explorer-ikoner och ingenting gick att använda. Efter 25 min telefonkö till supporten fick jag veta att de inte visste som var fel och att jag fick ta en annan dator och hoppas att det löst sig över helgen typ. När jag skulle handla frukost till hela gänget fick jag först betala alldeles för mycket för osten på Coop och sen hade bageriet stängt idag pga student så jag fick knalla tillbaka till Coop och handla våra bullar där. När jag kom tillbaka till jobb fick jag dörren på foten och rev upp ett sår som svider attans. Jag satte mig framför en kollegas dator och då låste sig mitt inloggningskort. Ytterligare 25 min i telefonkö för att få höra att de tyvärr inte kunde lösa det här problemet heller. Vid frukost rev jag sönder tepåsen och fick allt te direkt ner i koppen och fick hälla ut och börja om. När jag fick tag på en som kunde låsa upp mitt kort hängde sig hans program för upplåsning också väntade vi i telefonkö till supporten igen. 40 minuter den här gången. För säkerhets skull. Då började jag fundera på om jag kanske skulle gå hem, dra ner persiennerna och lägga mig under täcket. Kanske ska ta det säkra före det osäkra ändå och inte tända grillen idag...

Nåja...dagen är ju snart slut och så illa var det kanske inte. Värre för de som förutom fobi för fredagen den 13:e (hur kan man ha fobi för en dag?) också lider av varulvsskräck (hur kan man ha fobi för ett påhittat djur?). Det är nämligen både fredagen den 13:e OCH fullmåne ikväll. Finns alltid någon som ska ha det värre.

"Jag äääälskar mitt jobb"

Nu var det väldigt längesedan jag publicerade ett "fult-inlägg". Jag hade ju några riktiga snyggingar att visa upp i form av en fiskgodisskål, en flamingolampa och en glansig porslinskalkon. Idag har jag surfat lite efter kläder och hittat fula kläder. Och en fruktansvärt oengagerad modell. Hon måste verkligen älska sitt jobb. Vi börjar med modellen, kläderna kommer senare.

Jag vägrar se ut som att jag faktiskt trivs i det här. Nehej, det tänker jag inte göra.
(Fast det kan man ju i och för sig förstå, hon ser ju inte klok ut.)

Jag tänker inte le heller. Bara så att du vet.
Det hade jag inte heller gjort om jag tvingats på en banantröja.

 Jag tänker bara stå här och se tråkig ut. Fast det lyckas jag i och för sig förträffligt med.

 Nu orkar jag inte ens dra upp kläderna så att de sitter ordentligt så tråkigt är det.

 Den enda hon kan få någon konkurrans med måste vara den här tjejen:

Jag kan (om jag anstränger mig) nästan ana att hon drar lite, lite på munnen. I övrigt tycker jag att hon ser hon ut som en tjurig 14-åring som just klivit ur sängen. Kan hon verkligen vara modell? Eller är det kanske typ tjejen som ska fixa lunch till hela sällskapet som av någon outgrundlig anledning fick hoppa in? Den riktiga modellen kanske dog av uttråkning? Det verkar ju inte vara någon omöjlighet...

Nej, nu ska jag sluta surfa och hoppa på folk som inte kan försvara sig och gå och måla fönster istället. Jag kan se ljuset i tunneln, det är inte starkt men det finns där.

Sängbäddning

Tack för smakråden angående sängkläderna. Jag var ute på IKEA i torsdags och köpte med mig hem. Bilder på dem kommer snart. Inte just nu dock för nu är sängen en obäddad röra. Martin kan inte ligga still i vanliga fall och när det är lite varmt så sprallar han rundor och välter ner kuddar, knölar ihop täcken och vrider sig i lakanet. Och han bäddar inte efter sig det minsta på morgonen. Så till helgen när jag fixat lite ska jag visa.

En sådan här säng skulle jag vilja komma hem till varje dag (och krypa ner i varje kväll). Däremot är jag inte så sugen på att bädda den så själv...:)

Bild från easyrest,com

Möhippa

Ber om ursäkt för långt uppehåll men jag har helt enkelt inte hunnit med att blogga på ett tag. Anledningen stavas möhippa. Inte för mig då såklart utanför Corre. Jag, Corres två systrar och hennes blivande svägerska har i två veckor haft en mycket intensiv mailkontakt. Vi har ringt rundor och bokat och planerat och bokat om och planerat om och flyttat runt och grejat. Allt har vi sedan kört med varandra via mail för att hålla oss uppdaterade innan vi skickade iväg dagsprogrammet till övriga deltagare. Uppdrag handling, städning, dukning, bakning och förberedelser inför maten hamnade på mig eftersom vi avslutade dagen här. Jag överdriver inte om jag säger att jag nog haft 100 mail från dem i min inkorg. Men till slut så blev det bra.

I lördags var det dagen D. Vi var ett gäng som möttes upp en bit ifrån Corre i lördagsmorse och överraskade med medhavd frukost. Med lite mat i magen gav vi oss iväg mot Bulltofta för ett pass Nordic Military Training. Fruktansvärt kul. Och jobbigt. Men kul. Vi gjorde armhävningar, sit ups, ålade och krälade på marken och gjorde svettiga samarbetsövningar .Vi skulle knyta en knut på ett långt rep som vi alla höll i. Repet fick inte nudda mark och vi fick inte byta grepp och vi fick inte prata. Det gick till slut men det var lite knepigt. Just den delen var kanske inte så svettig. Det var mer en "hämta-andan-övning". När vi svettats klart hade vi picnicklunch innan vi körde mot Ystad för att fortsätta svettas. I marinan hade vi nämligen hyrt en bastuflotte. Vi bastade, badade (jag badade. I havet, belive it or not. Det kan finnas bildbevis men annars är Lisa mitt vittne.) och drack lite alkoholhaltiga drycker. Inte jag dock, jag var en av tre lyckliga chaufförer. Rena och glada for vi hem till mig för grillning. En mycket lyckad dag måste jag säga. Alla var nöjda, mätta och belåtna och vi hade väldigt roligt hela dagen.