lördag 21 juni 2014

Tjohoooo!

Ni kanske minns att jag avlade nyårslöfte på nyår? Att milen skulle avklaras på under en timme senast midsommarafton och att det var därför jag anmälde mig till MalmöMilen. Remember?  Som ni säkert förstod av föregående inlägg så gick ju MalmöMilen inte sådär lysande, vilket (som ni säkert också förstod) innebar att jag inte klarade det som tänkt. Men. Nyårslöftet var ju inte att klara just MalmöMilen under timmen, utan valfri mil. Så igår morse gav sig någon (det vill säga jag) ut för att göra ett nytt försök. Och klarade det. I grevens tid för att använda ett uttryck jag nog aldrig använt tidigare. Jag satt på Iforms hemsida och mätte ut en lämplig runda och tvingade Martin att köra mig ut till min startplats. Sen var det bara att springa. 58 minuter och 44 sekunder senare talade RunKeepern om för mig att jag hade sprungit en mil och jag kunde andas ut över att jag faktiskt klarade det. Tjoooohoo!
Belöningen? En starkare och friskare kropp med massor av energi bla, bla, bla...Nej, min belöning är lite mer av det materiella slaget. Någon av de här godingarna kommer att inom en snar framtid landa här hemma (sp fort jag bestämt mig för vilken):

 Vilken är snyggast? Jag kan inte bestämma mig.´

Nu blir det puzzlande för min del. Älskar sådana här dagar då man liksom inte kan göra någon nytta. Allt är stängt och det är bara att gå hemma och mysa, love it.

söndag 15 juni 2014

34 jävla sekunder...

...var jag ifrån att göra Malmö Milen på under timmen. Jag är jäkligt förbannad på det samtidigt som jag mycket väl vet varför det inte gick så bra. Man skulle kunna kalla den här dagen en fortsättning på fredagen den 13:e. Efter jobb igår så hade jag inte mer otur. Syrran och Peter kom förbi och käkade och snackade lite och sen gick jag och lade mig eftersom jag ville vara pigg och utvilad inför idag. Så blev det inte. 06:23 vaknade jag av urinvägsinfektion. Sen spenderade jag tiden fram till 12:30 med att hälla i mig vatten, springa på toa och bygga puzzel innan jag kom ner till vårdcentralen (tack för helgöppet) och fick medicin.
Jag funderade på att fråga läkaren om jag kunde springa men jag lät bli. Jag visste ju mycket väl att han skulle säga åt mig att INTE springa eftersom jag hade en infektion i kroppen och jag tyckte att det kändes fånigt att be om en rekommendation som jag visste att jag tänkte strunta i. Så jag struntade i att fråga och sprang ändå. Och var 34 jävla sekunder från att klara det på under timmen.
Men å andra sidan hade jag ju en infektion, hade ätit två mackor, druckit 3,5 liter vatten (efter 3,5 l vatten är man inte hungrig, därav det kassa matintaget) och såg rätt gravid ut efter allt vatten. Dessutom var jag kissnödig från det att jag åkte hemifrån tills jag kom hem igen. Så utifrån förutsättningarna så var det inte helt tokigt.

Uppladdningen var alltså inte direkt vad man skulle kalla optimal. Eller ens ganska ok. Den var helt värdelös.

Gott om plats i startfållan.

Alltid trevligt med en medalj.

Belöningen. Efteråt stannade jag och Corre till på Lilla Glassfabriken.
 Citronmaräng och pecan caramel. Mmmm