En iakttagelse

Idag efter jobb var jag en sväng i Svedala och gjorde lite ärendet. Det var på Apoteket jag i smyg satt och fånstirrade och tjuvlyssnade på en pappa och hans två söner (typ 2&4 år gamla). Han gjorde storstilad entré den där pappan. Han kom rusandes in och vrålade "NEEEJ, William. Vi ska INTE ha nummerlapp" och sprag efter äldsta ungen som var på väg bort för att ta en lapp. När ungen förskräckt stannat, stirrat gapandes på sin pappa och gett upp projekt nummerlapp så säger pappan "Äh, vi tar väl en då om du så gärna vill" och rycker en lapp mitt framför ögonen på ungen. Som han sedan ger bort till nästa kund. Jag förstod inte ett dugg.
De gick runt och tittade på grejor och pappan förklarar ingående hur man använder en tandsticka, vem som uppfann den (!) och när och i vilket land den uppfanns. Sedan pratar han högt coh tydligt om vikten av god planering och förmågan att tänka strategiskt under tiden han tar en ny nummerlapp (han missade dock lite i planeringen kan jag känna eftersom han precis gav bort en nummerlapp). Jag skojar inte, han sa verkligen "vikten av god planering och förmågan att tänka strategiskt" till sina två små ungar som bara stod och tittade på honom (det gjorde jag och reten av kunderna också om än lite mer diskret). Efter det hämtade han ett paket bomullsrondeller, en ansiktskräm och ett paket tandborstar och satte sig med benen i kors mitt på golvet och lekte med förpackningarna. Alltså lekte som i att leka med figurer. Bomullsrondellerna och tandborstarna förde alltså någon slags konversation där på apoteksgolvet.
Sedan han kom in hade jag sett att han hade illgröna skosnören som dessutom (förutom att de var hemsk illgröna) var enormt långa. Förutom att de redan från början var jättelånga var det ena inte knutet. När han satt och roade sig som bäst med sina provisoriska leksaker lyckas sonen knyta upp även det andra varpå pappan reser sig för att knyta snöret igen. "Tack, tänkte jag. Nu ser han att det andra också är uppe och kan knyta det och slipper snubbla på det". Nehejdå...han ställer sig upp, böjer sig ner och knyter bara det ena snöret. När sonen påpekar att det är ett snöre kvar så svarar han "Äh, det kan vara så, det är lite spontant förstår du. Spontant betyder..." sen var jag tyvärr tvungen att gå ut genom dörren jag öppnat. Det fanns inte fler tanter att hålla den för så jag kunde inte fortsätta min tjuvlyssnande.

Men herregud vilken människa. Han var hemskt intressanta att stirra på men jag är väldigt glad att jag inte känner honom.

Kalkbrottet

Jag trodde jag hade publicerat ett inlägg här men det hade jag tydligen inte ser jag nu när jag kikar in. Det var skrivet och klart och jag hade lagt till bilderna...Jag och blogger är inte alltid överens märker jag. Nåja, här kommer utlovade bilder från kalkbrottet. Vi var där med jobb på apt-möte och fick en guidad tur. Det var mer intressant än vad det låter faktiskt. Vi fick bland annat veta att det finns ca 400 arter av skalbaggar där nere (kanske inte den mest upphetsande faktan i och för sig. Jag gör nog lite dålig reklam nu känner jag...). Jag är rätt fascinerad av det. Inte över att det bor 400 arter skalbagge just där utan att det över huvud taget finns 400 sorters skalbaggar i världen! Och att någon har krälat runt där nere så pass länge för att upptäcka alla 400. Imponerande tycker jag.

Tyvärr är det fortfarande något skit till vänster i linsen och jag vet inte vad det är så ni får stå ut med lite suddiga bilder. Den vanliga kameran hade jag såklart inte en tanke på att ta med förrän vi var där. Och då var det ju lite sent...

"Utsiktsbild". Det bruna är inte en skitig damm som vi
först trodde utan ett fält av  någon vass-liknande växt. 

Den gamla fabriken står kvar. 

Här är dock en damm. Två stycken finns det och där bor det en
massa sällsynta grodor, salamandrar och även en och annan lång ål.

Den här hade passat i vilken spökstad som helst. 

Malmös Grand Canyon enligt guiden. Visserligen har jag
aldrig sett Grand Canyon  men nja...jag är tveksam.