I love Ove

Ove är underbar. Denna bittra, noggranna, självmordsbenägna, ordentliga man är sjukt rolig! Utan att veta om det såklart. Det är en väldigt sorglig bok för att vara så rolig. Jag tycker absolut att alla borde läsa den och om Martin bara hade kunnat läsa hade han också älskat den. Vi har varit tillsammans i över sju år och han har inte läst en enda liten bok under den tiden. Inte ens en Kalle Anka-pocket jag köpte till honom i ren desperation över att något måste man ju läsa nån gång (och det är inte ens en riktig bok, jag vet). Jag tvivlar starkt på att han faktsikt kan läsa. Men efter sju år vet jag också att det inte är lönt att försöka. Jag får tjata på er istället; Läs den!

Lisa tycker också om Ove. Hon skickade nämligen sms till mig om den innan idag och berättade det. Sex stycken :-p Tur att jag hade mobilen på ljudlös eftersom jag satt i möte hela dagen.

Ensam hemma

Ikväll är jag ensam hemma då Martin är och tittar på när rödhökarna förlorar (förlåt spelar) mot Södertälje. Att lägga 5000, ja du läste rätt det ska vara tre nollor, på ett säsongskort till ett lag som spelar så dåligt att Pantern knattelag klår dem vilken dag i veckan som helst måste ha varit det här årtusendets sämsta investering.

Nåja, det innebär att jag får äta min favoritmiddag; mackor! I love it! Jag skulle kunna äta mackor till middag  flera dagar i veckan men Martin tycker inte att mackor är middag. Det håller jag visserligen med om men när han inte är hemma då passar jag på. Desutom tänker jag passa på att läsa min nya reafyndade bok av Fredrik Backman - En man som heter Ove.

Bild från adlibris.se

Har ni gjort några reafynd?

Idag för tre år sedan...

...förlovade jag och Martin oss på toppen av Funäsdalsberget. Det var svinkallt men sol och vi drack varm choklad i toppstugan. Kvällen efter åt vi renfondue till förlovningsmiddag och badade bubbelbad och bastade i spakåtan. Jättemysigt. Stället vi var på var litet och det serverades bara renfondue en kväll i veckan så det fick liksom bli en något försenad förlovningsmiddag, inte hela världen.

Idag, tre år senare, har jag varit och handlat till kalaset nästa vecka, bakat morotsbullar och läst lite. Martin har spelat Tv-spel och tittat på Tv. Inte fullt så mysigt. Martin hade absolut ingen aning om vad det var för dag förrän jag undrade om han visste. Efter oroväckande lång betänketid sa han att han "trodde att det kanke var vår förlovningsdag". Grattis. Jag berättade dessutom för honom igår vad det var för dag i dag. Följande konversation utspelade sig sedan vid middagsbordet:

- Så du hade på fullaste allvar ingen aning?
- Jodå, det hade jag visst. Jag kom bara inte ihåg.
- Men då visste du ju inte.
- Men det är fusk för du är tjej, ni kommer alltid ihåg sånt. Jag måste skriva upp det i kalendern annars           kommer jag inte ihåg.
- Har du skrivit upp det då?
-  Nej, det har jag glömt.
- För att du bara skriver upp sådant som är viktigt?
- Ja, precis. Eller nej. Du får inte säga så, det är fusk för du lurar mig att svara på sånt när jag borde vara tyst.
- Vet du ens när det var, alltså vilket år?
- Ja, klart att jag vet.

Låååång tystnad. Typ 10 minuter.

- Det var 2011.
- Och det behövde du 10 minuter för att komma på?
- Nej, jag visste det hela tiden men du frågade inte om jag visste.
- Det var 2010.
- Det visste jag. Jag blev bara lite förvirrad för det är så konstigt.
- Vad är konstigt?
- Du vet om man räknar 1,2,3. Alltså 11,12,13 så...
- Vi lägger ner den här diskussionen nu, du kan inte rädda det.
- Nej......jag får nog fjäska sen.
- Good idea.


Nu ska jag äta hemgjord glass med blåbär och kolasås och fira min förlovningsdag med mig själv!