Inspiration

Jag sover vanligtvis som en klubbad säl oavsett omständigheter. Hårda sängar, jetlag, åska eller musik brukar oftast inte hindra mig från att få mina 10 timmars skönhetssömn. Men jag är ganska säker på att jag allt hade sovit lite bättre om jag hade sovit i någon av dessa sängarna.

Men var gör man av alla kuddar och plädar och annat när man ska sova? Det känns ju inte så kul att ösa ner allt i en hög på golvet...Inte så praktiskt kanske men fint.

Busstur

Jag åker buss till och från jobb varje dag och med några få undantag så fungerar det utmärkt. Jag tycker att bussturerna är perfekta tillfällen att läsa eller sova (något av mina favoritsysselsättningar faktiskt. Även puzzel kvalar in i den kategorin men jag tror att det kan bli lite bökigt...). Ibland hamnar man i närheten av folk som pratar lite för mycket bara. För två veckor tag sedan hade jag oturen att hamna bredvid en tjej som bara tjatade om sin student i telefon. Hon hade lagt ner tusentals kronor på skor, klänning, speciellt studentpaket med mössa, myskläder, penna, champagneglas med mera med mera. Jag tyckte det var att vara ute i god tid eftersom studenterna inte är förrän i juni. Sen förstod jag av samtalet att tjejen precis börjat tvåan. Hon skulle alltså inte ta studenten kommande juni utan juni 2015. Snacka om god tid!

Förra veckan hade jag dock en riktigt hemsk busstur (tur att den var kort). Jag satt i ett fyr-säte på bussen mellan jobb och södervärn. På de andra tre platserna satt två tjejer (16 år) och en man/gubbe/herre i ca 65-70-årsåldern. Först snackade tjejerna om några killar, att den ene var kär i den och att den andra hade hånglat med någon på en fest och X hade sagt så om Y när Z hörde och så vidare. Fine. Inte intressant och ganska lätt att ignorera. Men sen hände något. Från att ändå ha varit ett ganska allmänt hållet samtal så kläcker den ena tjejer ur sig:
- Jag blev av med oskulden i lördags.
Say what?!
- Ohh, nej blev du! Gud vad roligt, du måste berätta! Hur va det? tjuter kompisen. Fullkomligt överförtjust.
Tjejen beskriver sedan hela förloppet i DETALJ. Och den hjälpsamma kompisen fyller i med sin egen upplevelse. Lika detaljerat naturligtvis.
Jag stirrade mycket intensivt på en stoppknapp och gjorde mitt allra bästa för att inte höra exakt hur det hela gått till Jag tänkte på alla löv som måste räfsas ihop, funderade ut outfits för flera dagar framöver och planerade middagar. Ett tag satt jag till och med och försökte räkna ut hur mycket vi borde ha i räkningar den här månaden. Allt för att inte höra (vilket jag gjorde ändå). Herren mittemot mig skruvade något fruktansvärt på sig. Han hostade, rotade i sin kasse, tog på sig handskarna, tog av sig handskarna, rotade i kassen igen och harklade sig lite till. Till sist reste han sig upp och ställde sig vid dörrarna fast det var en bra bit kvar till hållplatsen. Jag är ganska säker på att han inte ville höra mer. Och när hon kom till detaljerna kring själva "akten" så gjorde jag gubben sällskap vid dörrarna.
Herregud, har folk inte hört talas om privatliv?? 

Survivors :)

Vi blåste inte bort i måndags och huset står kvar. Kors i taket! Ett tag var jag nämligen ganska övertygad att fönsterna skulle blåsa in och taket av. Jag hade förberett och plockat in alla krukor och lyktor och annat löst som kunde fara runt utomhus men jag hade inte riktigt väntat mig att speglarna inomhus skulle hänga och skaka.
De flesta på jobb gick hem lite tidigare och så även jag eftersom man inte riktigt visste hur det skulle bli med bussar och tåg. Precis när jag kom hem tyckte jag inte att det var sååå farligt. Det blåste rejält, absolut men jag tyckte inte att det var så illa att man hade behövt ställa in alla tåg. Två timmar senare tyckte jag dock att det var helt befogat. Helvete vad det blåste rent ut sagt. Till och med katterna fattade att det inte var läge att gå ut. De stod och jamade en stund vid dörren och gick sen och satte sig i varsitt fönster och kollade läget. Sen jamades det inte mer utan de gick och kurade ihop sig i sängen istället.

Nu är jag kommenderad att vara sällskap vid Malmö-matchen. Ted jobbar så då får jag vara stand in. Martin har flera gånger kommenterat att jag inte tittar, att jag inte bryr mig och att jag inte är så engagerad. :) Jag är nog en dålig stand in.