Den Stora Trädgårdsfesten...

...arrangerades på Sofiero Slott i helgen. Jag och Corre hade bestämt oss för ett besök på söndagen och ett besök på söndagen blev det, trots att det regnade "lite". Regnet började ösa ner ungefär 10 minuter efter att vi lämnat Svedala och sen var himlen öppen i flera timmar. Vi fick köra in om Staduim på Väla och utrusta oss med lämpliga kläder för vädret. Fördelen var dock att Sofiero var i princip folktomt och handlarna började bli lite desperata och reade ut sina växter.
Själva festandet hade kommit av sig lite kan vi säga men vi var nöjda ändå. Vi  gick runt och tittade och inspirerades, åt lunch och munkar och köpte med oss chili (jag) och fikonträd (Corre). Jag fick dessutom himla fin inspiration vid dhaliarabatterna och undrar om jag inte ska lyckas få in en sådan i trädgården någonstans.



Lite häftiga tycker jag men jag hade ingen aning
 om var jag skulle göra av en sådan så de fick stanna kvar.

Inspirationsträdgård. Gillade speciellt den här detaljen...

 

Uteköksinspiration.

Flera rundlar med dahlior i olika varianter. Många fina sorter.

Ytterligare en ispirationsträdgård...

...med de flesta växter i robusta krukor.
 

En trevlig dag trots att vädret inte riktigt var med oss. Kan hända att det blir ett besök även nästa år.



Magic in the Moonlight

I torsdags var jag, Lisa & Corre och såg "Magic in the Moonlight" på bio.
Filmen utspelar sig på franska Rivieran någon gång på 1920-talet. Colin Firth spelar en magiker som blir ombedd av sin vän (också magiker) att avslöja ett medium, Emma Stone, som en bluff. På vägen mot avslöjandet så uppstår det naturligtvis kärlek. Väldigt underhållande, förolämpande kärlek. Med i bilden finns också en mesig beundrare till Emma Stone som mest hela tiden sitter och plinkar på sin ukulele (tror jag det är, kan vara något annat också. Dock ingen tuba, det är jag säker på) och sjunger fåniga serenader. Falskt dessutom.
Jag är ett stort fan av engelsk, torr, riktigt bitter humor och det är Colin Firth en mästare på. Scenen där han friar till Emma Stone är helt underbar. Inte romantiskt underbar utan förolämpande, tjurigt underbar på ett brittiskt vis. Inte undra på att hon sa nej...men som jag skrattade...love it!
Jag älskade den. Jag vet inte om Lisa älskade den, men hon gillade den åtminstone. Det gjorde inte Corre. Av det kan man dra slutsatsen att Corre har kass filmsmak och inte går att lita på. För den var rolig. P.u.n.k.t.

P.s. Jag har äntligen köpt gymkort och igår var jag på spinning. Jag har ont i baken idag kan jag säga. Imorgon blir det BodyPump. Jag är lite nyfiken på hur jag ska överleva det faktiskt...D.s.

Doktor Zjivago

I tisdags ringde syrran och erbjöd mig en biljett till kvällens genrep av "Doktor Zjivago". Jag är inte kräsen och det var ett tag sedan jag var på musikal så jag tackade ja. Jag och mamma körde in till operan efter jobb och mötte upp D & P för ett glas vin på terrassen innan mammas arbetskamrat med dotter också kom.
Musikalen var bra. Jag läste recensionerna på Skånskans hemsida som kallar den för "julafton för músikalälskare" (sydsvenskan.se:s recension var smått obegriplig. Jag tror att de gillade den men jag är inte säker, det var så mycket kulturellt dravel). Riktigt lika entusiastisk är inte jag men jag hade i och för sig inte någon koll på vad den handlade om innan jag såg den. Vi kan säga såhär; vill man få sig ett skratt eller två så är man på fel ställe. Folk dog till höger och vänster, det var olycklig kärlek, en slemmig advokat, krig, revolution och svält. Allt annat än upplyftande. Men musiken var fin och alltihopa ingav en pampig känsla med ett fint scenbygge.

I pausen blev det dricka med utsikt från "balkongen".