Nersprungen

Omsprungen blir jag ofta. Har man inte bättre tempo än en skogssnigel så får man liksom räkna med sådant. Nersprungen blir jag å andra sidan inte speciellt ofta. Eller...det har aldrig hänt. Närmst var det i söndags när jag var i Torup.
Jag hade span på en löpare en bit framför mig som höll lite högre tempo än mig. Jag tänkte att jag skulle försöka knappa in på henne och gå i mål lite efter henne. Helt plötsligt far det ut en jättestor hund ur buskarna bakom henne (och bara typ 2 meter framför mig).

På ungefär 3 sekunder hann jag med följande:
1) Flyga ett par meter upp i luften av rädsla och försöka hitta ett lämpligt träd att klättra upp i för att rädda mig själv från den hemska besten.
2) Bli förbannad för att hon inte höll sin hund kopplad.
3) Undra var hunden hade varit de senaste 5 minutrarna när jag "jagat" henne.
4) Undra varför hon inte stannade och kallade på sin jäkla hund.
5) Inse att det inte var en hund utan ett rådjur/en hjort (det hela gick ganska snabbt så jag vet inte vilket)!

Oups. Efter ytterligare 3 sekunder skuttade rådjuret/hjorten vidare över stigen och in i skogen och sen var den puts väck. Kvar stod jag med hjärtslag. Med tanke på adrenalinchocken min kropp just fått så fick jag upp ett jäkla tempo. Jag sprang ifatt tjejen framför mig (som nu fått ännu mer försprång när jag mötte hjorten och stod och stirrade som ett fån), sprang om henne och kom i mål en bra stund före henne. Det är kanske det man behöver på IFORM-loppet, en hjort som jagar en?



Bild från exclusivehnting.se.Nej, riktigt såhär såg inte den eventuella hjort ut som
jag sprang på (nästan bostavligen). Den här vara bara så ful så att den fick vara med ändå.