söndag 20 juli 2014

Nimis

Igår var vi på Kullaberg och spanade in Nimis, Lars Vilks konstverk. Jag tror att alla vet vad det är men för säkerhets skull så är det stora "byggnader" byggda av drivved och pinnar. Dessa "byggnader" står på stranden vid Kullaberg. Det finns mer info här om Kullaberg och här om Nimis.

Vi började i Mölle med räkmacka nere vid hamnen innan vi körde vidare mot Kullaberg. Vi visste att det skulle vara lite skogigt och backigt så vi hade bra kläder och skor på oss. Tur var det för Martin Stigfinnaren Larsson ledde oss lite fel. Efter en bra stunds vandrande började jag känna att det gick på fel håll. Vi skulle ju ner mot stranden men istället gick vi längs med den (fast högt uppe på kullen). Nejdå vi var på rätt håll, det vara bara att gå. Efter ytterligare en bra bit stoppade jag igen. Vi måste vara på fel håll. Det kom ett par danskar bakom oss så jag frågade om de visste var de var på väg. De var inte helt säkra men de trodde att de gick mot fyren. "Tack så mycket" svarade jag också fick vi vända om och hitta en egen väg ner mot stranden. En väldigt brant, stenig väg med nedfallna träd att klättra över, absolut ingen "gjord" stig. Martin Stigfinnaren Larsson var väldigt nöjd och kände sig lite som Bear Grylls när han fick klättra över stenar och träd. Jag? Not so much. Men vi kom fram.

Det var brant. Riktigt brant...
...men väldigt fin utsikt på vägen.
Stigfinnaren leder oss.
Framme


Efter att vi klättrat runt på Nimis, fotat, haft vätskepaus och lapat lite sol begav vi oss så sakta uppåt. På vägen upp genom Nimis igen stötte vi på konstnären själv som stod och spikade brädor. När jag frågade om jag fick ta en bild posade han t.o.m med hammaren i högsta hugg. :-D

 
Lite bilder inifrån.
 

 
Också en selfie som får avsluta dagens inlägg.


Nu ska jag göra en stor lasagne och frysa in. Bra att ha när matlagningsorken tryter en vardag. Ha en skön söndag.

5 kommentarer:

  1. Haha, va roligt att "Lasse" va där.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi hörde bara någon som hamrade och sen stod vi nästan bredvid honom. Lite kul att stöta på honom..trodde inte ens att jag fortfarande jobbade på det.

      Radera
  2. Hahahaha Martin Stigfinnaren! Underbart! Häftigt att konstnären också var där. Och ville posa! Jag vill också dit, men vågar inte ta med Sienna på ett par år. Fast hon hade älskat det. Kanske därför jag inte vågar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stigfinnaren var sjukt nöjd även efter att vi konstaterat att vi var helt fel på det. Jag hade inte varit så kaxig och kallat mig stigfinnare när jag varit på väg att gå 9 km fel. :-p Nej, du ska nog hålla Sienna borta därifrån, även på den sig det är meningen att man ska gå så är det riktigt brant och stenigt emellanåt. Inget för en tvååring med spring i benen.

      Radera
  3. Det blev en lyckad utflykt för er båda
    Härliga bilder

    SvaraRadera