Filmen utspelar sig på franska Rivieran någon gång på 1920-talet. Colin Firth spelar en magiker som blir ombedd av sin vän (också magiker) att avslöja ett medium, Emma Stone, som en bluff. På vägen mot avslöjandet så uppstår det naturligtvis kärlek. Väldigt underhållande, förolämpande kärlek. Med i bilden finns också en mesig beundrare till Emma Stone som mest hela tiden sitter och plinkar på sin ukulele (tror jag det är, kan vara något annat också. Dock ingen tuba, det är jag säker på) och sjunger fåniga serenader. Falskt dessutom.
Jag är ett stort fan av engelsk, torr, riktigt bitter humor och det är Colin Firth en mästare på. Scenen där han friar till Emma Stone är helt underbar. Inte romantiskt underbar utan förolämpande, tjurigt underbar på ett brittiskt vis. Inte undra på att hon sa nej...men som jag skrattade...love it!
Jag älskade den. Jag vet inte om Lisa älskade den, men hon gillade den åtminstone. Det gjorde inte Corre. Av det kan man dra slutsatsen att Corre har kass filmsmak och inte går att lita på. För den var rolig. P.u.n.k.t.
P.s. Jag har äntligen köpt gymkort och igår var jag på spinning. Jag har ont i baken idag kan jag säga. Imorgon blir det BodyPump. Jag är lite nyfiken på hur jag ska överleva det faktiskt...D.s.
Haha älskade? Vi är inte de enda som har delade meningar om filmens kvaliteter... Läs recensionerna på IMDB, de varierar rätt så kraftigt! :)
SvaraRaderaJag som var bitter och tjurig innan filmen riktigt njöt av Colin Firths negativitet. Helt klart det bästa på den dagen!
SvaraRaderaJag kommer tvinga Martin att se den. :-D
Radera