Blodomloppet

I tisdags sprang jag och Corre Blodomloppet (och också hela Corres hurtiga familj. Jag gjorde ett halvhjärtat försökt i våras att få med delar av min familj men det var ungefär lika troligt som att vi alla skulle åkt på tältsemester. Det är sådant som helt enkelt aldrig kommer att hända). Hur som haver så började det med ett rejält ösregn. Så klart. Vi skulade under scouternas lilla paviljong så att vi slapp bli blöta i alla fall. När det väl var dags att springa var det uppehåll och bra springväder - inte för kallt och inte för varmt och inte mycket vind. Officiellt hade jag inget mål med det här loppet. I mitt huvud däremot ville jag väldigt gärna hamna under 30 minuter. Jag sprang på 30:58. MEN. Stort MEN. Banan var längre än 5 kilometer. När jag sprang i mål surade jag direkt över att jag inte lyckats masa mig in en minut snabbare men sen såg jag att jag hade sprungit 5 kilometer och 230 meter. När Corre kom in hade hon också sprungit "för långt" och i kön för att hämta ut inlämnad ryggsäck var det ytterligare folk som hade sprungit mer än 5 kilometer. Om jag tittar på Run Keepern så låg jag på exakt 6 min/km. Så nu låstas jag lite som att jag ändå klarade mitt mål. Eller ja...jag ville ju gärna under 6min/km och jag hamnade prick på men så petig kan man inte vara. Jag har bestämt mig för att vara nöjd där. :)

Efter målgång blev jag ägare till den här vackra tröjan. Den ska invigas imorgon när jag och Corre startar uppladdningen inför milen. Mindre än en månad kvar nu.