Kär

På grund av datorstrul någonstans i Stockholm ligger vårt ärendesystem nere och har så gjort sedan igår vid lunchtid. Vid lunchtid idag tröttnade jag på att inte ha något att göra och tog ut flex och gick hem. På vägen gick jag inom Living Furniture och tittade lite. De hade mycket fina grejor att sälja men framförallt så hade de en fin grej som inte var till salu. Jag frågade i och för sig inte men jag utgår ifrån att de inte säljer den fasta butiksinredningen. En underbar, svart, maffig variant av en bokhylla.

Jag är kär! Jag snokade mycket försiktigt runt och försökte titta på konstruktionen, vilken såg förvånansvärt enkel och hemmabyggd ut, och hoppades att jag inte skulle ha ett butiksbiträde bakom ryggen som undrade vad jag gjorde med huvudet långt instoppat mellan hyllorna. Det hade jag inte. De två som jobbade i butiken hade nämligen mycket viktigare saker för sig än att se efter om de hade kunder. När jag snokat färdigt och tog en runda i resten av butiken hittade jag nämligen dem. De flyttade en blomvas och kastade en pläd på en soffa. Ja, precis det gjorde de. Jag har aldrig hört så många "ohh" och "fabulous" och "fantastiskt" i samma mening förr. Killen gick fram och kastade en pläd på soffan och sen hade de en lång diskussion huruvida det såg lagom nonchalant ut. Det fick inte se tillrättat ut men inte heller så nonchalant så att folk trodde att man glömt den där på riktigt. Så gick de fram och drog lite i pläden och fortsatte diskussionen. När pläden tydligen var lagom nonchalant gick diskussionen vidare till om blomvasen skulle stå till höger eller vänster på det i övrigt tomma soffbordet. Den fick inte skymma pläden men skulle ända vara ett statement. (Seriöst, vi snackar om en blomvas!) Det gick inte att sätta den i mitten av bordet för det såg alldeles för vanligt ut (så man sätter den lite till höger eller lite till vänster istället...revolutionerande, verkligen). När även blomvasen fått en plats gick de iväg mot kassan. Jag var sjukt nära på att ta med mig pläden och lämna den i kassan på vägen ut och säga "jag såg att någon bara hade slängt den i en soffa. Jag vet ju inte vart den ska ligga, vill ni ta hand om den?" Men eftersom jag mycket ingående hade studerat en tyguggla en lång stund medans jag tjuvlyssnade och tjuvtittade på dem så var risken för att de sett mig stå och hänga lite för stor. Men det hade varit kul :)