Om det här med surdeg...

Jag har alltså en surdeg på G i en burk ute i köket. Den består endast av 1 dl ljummet vatten och ½ dl rågmjöl och det blandande jag ihop i förrgår morse. Blandningen ska stå tills imorgonbitti och då ska den fyllas på med 1 dl vatten och 1½ dl rågmjöl. Imorgon kväll ska den fyllas på ännu en gång, nu med 1 dl ljummet vatten och 1 dl rågmjöl (variationen är fantastisk, jag vet). Det är inte förrän på söndagmorgon det faktiskt går att börja baka med den. Då ska den lukta lite syrligt och vara lite bubblig, då har jäsningsprocessen börjat komma igång.

Såhär någonting ska det se ut när det är
dags att börja baka. Lite bubblig och kladdig.

Det man gör när man håller på och häller vatten och mjöl i en burk är att man gör en surdegsgrund, i mitt fall en rågsurdegsgrund eftersom den är gjord på rågmjöl.

Grejen med surdeg är att man inte använder jäst i brödet (i de flesta fall, det händer att surdegsreept innehåller jäst men då är det bara något enstaka gram). När mjöl och vattenblandningen står och blir "matad" blir det till slut en naturlig jäsprocess. Det tar ju såklart mycket längre tid än om man slänger i ett paket vanlig jäst när man bakar bröd, men det är ett lite annat sätt att baka med surdeg.

Det fiffiga med surdeg är att man kan ha burken i kylen om man inte vill baka just då. När man känner för att baka tar man fram så mycket surdegsgrund man behöver (står i recepten) och låter resten stå kvar i kylen. Den del man tar fram matar man lite och efter 10-12 timmar ska den "vakna" och börja bubbla igen. Då är den redo att anända.

Ja, det här är en djungel, I know. Jag har ju lusläst boken jag lånade på bibblan (Martin Johansson - Surdegsbröd - recept och tips från en hemmabagare) och norpat allt ovanstående från den. Jag hoppas jag har fått det rätt. Än så länge ser min egen surdegsgrund ut som...tja...en mjöl och vattenblandning. So far så good. När den ska matas imorgon hoppas jag att det börjar hända lite.