Som utlovat kommer här misshandelsmålet med den "roliga" lilla slutklämmen.
Målsägande var en kvinna (gift med några ungar) som anmält sin kompis/vän till familjen för att han gett henne en snyting. De hade bråkat som de båda var överens om att de gjorde jämt och ständigt om allehanda småsaker. De träffades hemma hos en gemensam vän (vittnet) för att reda ut bråket och det hela slutade alltså med att målsägande åkte på en snyting. Åklagare, försvar samt rätten (dvs lagman/domare och jag och mina två nämndemanskollegor) ville ha bakgrunden till den här snytingen. I korta drag så ville vi veta vad de hade bråkat om och hur problemlösningen istället blev misshandel. Varken målsägande eller den åtalade kom ihåg vad de tjafsat om. Vi hade våra misstankar att de nog kom ihåg men inte ville dela med sig. Vittnet ville inte heller dela med sig men eftersom domaren ett flertal gånger påminde henne om att hon avlagt vittnesed och därmed hade svurit på att berätta sanningen så kröp det till slut fram. Målsäganden hade varit förbannad på den åtalade för att han ville avsluta deras sexuella förhållande. Till slut hade den åtalade tröttnat och tydligen gett henne en snyting. Var inte målsäganden gift? Jodå och hon undvek verkligen att titta på sin man som satt som åhörare och blev rödare och rödare i ansiktet. Oups...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar