Idag för tre år sedan...

...förlovade jag och Martin oss på toppen av Funäsdalsberget. Det var svinkallt men sol och vi drack varm choklad i toppstugan. Kvällen efter åt vi renfondue till förlovningsmiddag och badade bubbelbad och bastade i spakåtan. Jättemysigt. Stället vi var på var litet och det serverades bara renfondue en kväll i veckan så det fick liksom bli en något försenad förlovningsmiddag, inte hela världen.

Idag, tre år senare, har jag varit och handlat till kalaset nästa vecka, bakat morotsbullar och läst lite. Martin har spelat Tv-spel och tittat på Tv. Inte fullt så mysigt. Martin hade absolut ingen aning om vad det var för dag förrän jag undrade om han visste. Efter oroväckande lång betänketid sa han att han "trodde att det kanke var vår förlovningsdag". Grattis. Jag berättade dessutom för honom igår vad det var för dag i dag. Följande konversation utspelade sig sedan vid middagsbordet:

- Så du hade på fullaste allvar ingen aning?
- Jodå, det hade jag visst. Jag kom bara inte ihåg.
- Men då visste du ju inte.
- Men det är fusk för du är tjej, ni kommer alltid ihåg sånt. Jag måste skriva upp det i kalendern annars           kommer jag inte ihåg.
- Har du skrivit upp det då?
-  Nej, det har jag glömt.
- För att du bara skriver upp sådant som är viktigt?
- Ja, precis. Eller nej. Du får inte säga så, det är fusk för du lurar mig att svara på sånt när jag borde vara tyst.
- Vet du ens när det var, alltså vilket år?
- Ja, klart att jag vet.

Låååång tystnad. Typ 10 minuter.

- Det var 2011.
- Och det behövde du 10 minuter för att komma på?
- Nej, jag visste det hela tiden men du frågade inte om jag visste.
- Det var 2010.
- Det visste jag. Jag blev bara lite förvirrad för det är så konstigt.
- Vad är konstigt?
- Du vet om man räknar 1,2,3. Alltså 11,12,13 så...
- Vi lägger ner den här diskussionen nu, du kan inte rädda det.
- Nej......jag får nog fjäska sen.
- Good idea.


Nu ska jag äta hemgjord glass med blåbär och kolasås och fira min förlovningsdag med mig själv!