måndag 10 juni 2013

En iakttagelse

Idag efter jobb var jag en sväng i Svedala och gjorde lite ärendet. Det var på Apoteket jag i smyg satt och fånstirrade och tjuvlyssnade på en pappa och hans två söner (typ 2&4 år gamla). Han gjorde storstilad entré den där pappan. Han kom rusandes in och vrålade "NEEEJ, William. Vi ska INTE ha nummerlapp" och sprag efter äldsta ungen som var på väg bort för att ta en lapp. När ungen förskräckt stannat, stirrat gapandes på sin pappa och gett upp projekt nummerlapp så säger pappan "Äh, vi tar väl en då om du så gärna vill" och rycker en lapp mitt framför ögonen på ungen. Som han sedan ger bort till nästa kund. Jag förstod inte ett dugg.
De gick runt och tittade på grejor och pappan förklarar ingående hur man använder en tandsticka, vem som uppfann den (!) och när och i vilket land den uppfanns. Sedan pratar han högt coh tydligt om vikten av god planering och förmågan att tänka strategiskt under tiden han tar en ny nummerlapp (han missade dock lite i planeringen kan jag känna eftersom han precis gav bort en nummerlapp). Jag skojar inte, han sa verkligen "vikten av god planering och förmågan att tänka strategiskt" till sina två små ungar som bara stod och tittade på honom (det gjorde jag och reten av kunderna också om än lite mer diskret). Efter det hämtade han ett paket bomullsrondeller, en ansiktskräm och ett paket tandborstar och satte sig med benen i kors mitt på golvet och lekte med förpackningarna. Alltså lekte som i att leka med figurer. Bomullsrondellerna och tandborstarna förde alltså någon slags konversation där på apoteksgolvet.
Sedan han kom in hade jag sett att han hade illgröna skosnören som dessutom (förutom att de var hemsk illgröna) var enormt långa. Förutom att de redan från början var jättelånga var det ena inte knutet. När han satt och roade sig som bäst med sina provisoriska leksaker lyckas sonen knyta upp även det andra varpå pappan reser sig för att knyta snöret igen. "Tack, tänkte jag. Nu ser han att det andra också är uppe och kan knyta det och slipper snubbla på det". Nehejdå...han ställer sig upp, böjer sig ner och knyter bara det ena snöret. När sonen påpekar att det är ett snöre kvar så svarar han "Äh, det kan vara så, det är lite spontant förstår du. Spontant betyder..." sen var jag tyvärr tvungen att gå ut genom dörren jag öppnat. Det fanns inte fler tanter att hålla den för så jag kunde inte fortsätta min tjuvlyssnande.

Men herregud vilken människa. Han var hemskt intressanta att stirra på men jag är väldigt glad att jag inte känner honom.

3 kommentarer:

  1. Hahahaha jag hade velat vara där!!!!

    SvaraRadera
  2. Detta är seriöst femte gången jag läser inlägget, och jag tycker fortfarande att det är lika kul! Får jag länka till det på min blogg?

    SvaraRadera