34 jävla sekunder...

...var jag ifrån att göra Malmö Milen på under timmen. Jag är jäkligt förbannad på det samtidigt som jag mycket väl vet varför det inte gick så bra. Man skulle kunna kalla den här dagen en fortsättning på fredagen den 13:e. Efter jobb igår så hade jag inte mer otur. Syrran och Peter kom förbi och käkade och snackade lite och sen gick jag och lade mig eftersom jag ville vara pigg och utvilad inför idag. Så blev det inte. 06:23 vaknade jag av urinvägsinfektion. Sen spenderade jag tiden fram till 12:30 med att hälla i mig vatten, springa på toa och bygga puzzel innan jag kom ner till vårdcentralen (tack för helgöppet) och fick medicin.
Jag funderade på att fråga läkaren om jag kunde springa men jag lät bli. Jag visste ju mycket väl att han skulle säga åt mig att INTE springa eftersom jag hade en infektion i kroppen och jag tyckte att det kändes fånigt att be om en rekommendation som jag visste att jag tänkte strunta i. Så jag struntade i att fråga och sprang ändå. Och var 34 jävla sekunder från att klara det på under timmen.
Men å andra sidan hade jag ju en infektion, hade ätit två mackor, druckit 3,5 liter vatten (efter 3,5 l vatten är man inte hungrig, därav det kassa matintaget) och såg rätt gravid ut efter allt vatten. Dessutom var jag kissnödig från det att jag åkte hemifrån tills jag kom hem igen. Så utifrån förutsättningarna så var det inte helt tokigt.

Uppladdningen var alltså inte direkt vad man skulle kalla optimal. Eller ens ganska ok. Den var helt värdelös.

Gott om plats i startfållan.

Alltid trevligt med en medalj.

Belöningen. Efteråt stannade jag och Corre till på Lilla Glassfabriken.
 Citronmaräng och pecan caramel. Mmmm