Lång butikshistoria

Lite då och då dyker jag in på H&M och hälsar på gamla kollegor och får höra lite skvaller och roliga historier om kunder. När man väl står i butiken framför kunden är det bara att hålla masken vad de än säger eller gör men det kan vara svårt kan jag tala om. 

Jag hade ansvar för underklädesavdelningen när jag jobbade på H&M så jag höll till där ganska mycket när tid fanns. Jag hängde snyggt, fyllde på, hjälpte kunder och såg till så att avdelningen i allmänhet såg inbjudande ut. 

En dag kom en äldre farbror in (75-80 någontans skulle jag gissa) och bad om hjälp åt frun. Först trodde jag att han skulle handla åt henne men det visade sig att hon var med. Hon stod demonstrativt precis utanför avdelningen med armarna i kors och såg riktigt tjurig ut. Farbrorn vinkade med handen och väste: 

- Nu kommer du hit! 

Frun kommer surt in. 

Jag frågar vad det är de letar efter och hur de behöver hjälp. Mannen förklarar att de är bjudna på bröllop och frun behöver lämpliga underkläder att ha under sin klänning.

Tanten själv väser: 

- Jag har underkläder. De duger alldeles utmärkt. 

- Du måste använda BH! fräser hennes man.

-Det måste jag inte alls, det har jag inte haft de senaste 15 åren så det behöver jag inte nu heller. Man måste inte spöka ut sig bara för att det är bröllop. 

Tanten tyckte alltså att använda BH var att "spöka ut" sig. Mycket har jag hört kallas att "spöka ut" sig men aldrig att använda BH...

Eftersom hennes man redan vunnit halva striden (hon var ju ändå där) så verkade det ändå som att hon motvilligt gav upp. Hon kunde väl ta på sig en BH då men det fanns en del krav: 

• Den fick inte vara för dyr för hon tänkte definitivt inte använda den igen. 
• Hon skulle absolut inte ha matchande trosa till för då kanske hennes man insiserade på att hon använde det tillsammans och hon tänkte ju inte använda BH:n igen.
• Den skulle vara ljus, utan krusiduller, bekväm och med avtagbara axelband. 

Och viktigaste kravet av alla (som hon myyycket högt och tydligt deklarerade inför alla som kunde tänkas vara på mindre än 250 meters avstånd): 

- Det får inte vara nån jäkla skumgummimadrass nerstoppad i den jäveln.  

(Ingen push-up alltså.) 

Det är ett citat. Från denna lilla, snart 80-åriga, vithåriga lilla tant med käpp, vit blus med krage och blommig långkjol. Chocken från min sida var total kan jag säga. 

Efter att jag lovat att jag ändå skulle hitta något åt henne (till hennes mans lättnad) berättade hon att hon hade 80C. Jag var, ska vi säga, lite tveksam till det. Mest undrade jag var i hela friden hon hade gömt de där eventuella C-kuporna för jag kunde då inte ana några. Jag frågade henne mycket finkänsligt om hon verkligen var säker på det och jodå, det var hon. Hon hade haft 80C i 35 år minsann. 

-Men du har ju inte använt BH på de senaste 15 åren...?

- Nej, men när jag gjorde så hade jag 80C och sånt ändras ju inte bara sådär. 

Tanten hade uppenbarligen inte hört talas om tyngdlagen. 

Jag struntade i vad tanten sa och plockade fram en hög med BH:ar, extra band, förlängare och gud vet vad och efter mycket tjurande och muttrande kom hon ut ur provrummet och fräste att hon hade hittat en som passade. Dessutom fick jag beröm (eller något...) 

- Den passar, det trodde jag inte om dig. sa hon och tittade på mig uppifrån och ner. 

När tanten gick och betalade fick jag beröm på riktigt av hennes man som också passade på att be om ursäkt för fruns lite tjuriga beteende. Tanten kom emot oss med påsen och gapade högt till mannen över halva butiken: 

-Ni behöver du inte berömma henne mer. Hon får inte bli mallig. 

Mannen bad om ursäkt igen också gick de. Och jag kunde smita in på lagret och skratta högt för mig själv. Hon var en av de otrevligaste, tjurigaste och svåraste kunder jag haft men utan tvekan också en av de roligaste.  

Ibland saknar jag nästan att jobba i butik. Men bara ibland. Och bara nästan. :)